emil bloggar. ibland.

Let’s go ner på stan!

Ja, jag öppnar med ett Magnus Uggla-citat, so what? (Gillar faktiskt hans radioprogram på P4 som fan. Ja, jag är väl gammal antar jag.)

Hur som haver. Jag kör en liten nystart som bloggare. Detta smutskastade, besudlade ord. Vill påminna om att jag faktiskt började skriva online-dagbok redan år 2000, långt före Blondinbella och Kissie eller vilka det nu är man förknippar med begreppet idag. Jag minns till och med första gången jag kom in på siten “Blogger”, och läste om att “blog” var en förkortning av ordet webb-logg, sedan blev den tjänsten uppköpt av Google för massa miljoner och sagan är all. Jag skrev alltså innan ordet blogg fanns.

Jag har försökt skapa en så enkel och ren och neutral sida som möjligt. Alltid när jag funderar på att blogga har jag så stora ambitioner, att det ska finnas massa funktioner och kunna sorteras och sökas och bläddras och organiseras, men nu skiter jag i det.

Jag gjorde en sida som har en lagom bredd för text, men ändå tillåter bilder av oförutspådd storlek. Jag gillar stora bilder. Och så skippade jag massa grafik och bilder och ikoner och skuggor och skit. Bara en vit centrerad kolumn, som tillåter bilderna att spilla över i sidled. Och så anpassas innehållet automatiskt efter läsarens skärm, så att det till och med funkar på iPhone. 

Kolla till exempel denna video med just rubriken, framförd live. Haha, men även om du inte orkar med musiken, hoppa fram till ca 3:30, då blir det intervju (med Klasse Möllberg i bakgrunden!?). Ja, det är kul iallafall.

Okej, det var ett exempel. 

Min tanke är ju att kunna skriva vardagliga reflektioner, länka till grejer jag gillar, men här kommer twisten. Jag har letat fram en gammal låda med massa cd-skivor. Där finns bilder från min ungdom, det vill säga tidigt 00-tal. Det är en del analoga bilder som jag tydligen orkat scanna in, och en del tidiga digitalbilder från den tiden då man trodde att digitalkamerorna aldrig skulle kunna konkurrera med det analoga fotot. Jag minns t.ex att vi fick lära oss att en negativ-ruta innehöll ca 20mb bild-information, och så mycket skulle aldrig en digital kamera kunna registrera. (Canons dyraste kamera just nu ger ca 24mb, så det tog faktiskt nästan 10 år att överbevisa den lärdomen)

Okej okej, till saken. Jag kommer lägga upp allt möjligt här. Vardagligt gnäll, pretentiöst mumbo-jumbo, roliga länkar, reserapporter, med mera. Jag ska (försöka) sluta tänka på vem fan som orkar läsa och istället skriva för min egen och dokumentationens skull. Under några av millenniets första år skrev jag faktiskt dagligen, och jag saknar att ha den kartan att återvända till.

Så, det får räcka för nu, och jag avslutar med en bild jag tog tidigare ikväll när jag knåpade med designen för den här sidan.

Godnatt, sov sött!

ps. Jag sprang ner och mötte upp Marcus och Leo på Charles Dickens runt 2, det var trångt så vi förflyttade oss till Honey Honey där vi otippat hamnade nästintill Marcus farsas kusin, sedan stängde de vid 3, Leo hoppade i en taxi, jag och Marcus snackade framtidsplaner, sedan hoppade han i en taxi och jag knallade hem. ds.